I dag skulle min namnsdag firas. Förvisso i all enkelhet men ändå. Vid hemkomsten från arbetet hade hustrun en burgundisk köttgryta på gång vilket jag såg som en god anledning att korka upp en 2005 Delas Les Launes Crozes Hermitage. Ett rött vin gjort på 100% Syrah. Det hälldes på karaff och stod där och spred väldoft i köket. Det första intrycket var hallon och kanske lite andra skogsbär, jag tyckte mig också hitta lite intorkat björnklister innan den rökta medwursten och gummit tog över. Riktigt gott och spännande. Jag bestämde mig för att ge vinet lite tid innan första klunken.
Till maten var vinet bra. Det rökta fläsket i grytan matchade rökigheten i vinet. Tyvärr hade svampen glömts bort och det fanns något i vinet som fick mig att längta efter ett par hekto campinjoner. Les Launes var något lättare än vad jag väntat mig. Det mesta av aromerna återfanns i smaken. Bra, matvänlig syra. Jag har kanske lite svårt att hitta någon riktig utvecklingspotential. De som begriper sådant bättre än jag har rekommenderat att ge vinet
några år men jag har svårt att föreställa mig att det skulle kunna hända så mycket. En klart annorlunda upplevelse jämfört med de nya-världen shirazer jag är mera van att dricka och en riktigt trevlig bekantskap. Inte så insmickrande men mera spännande och nyanserat.
Inget namnsdagsfirande utan dessert och ingen dessert utan dessertvin. Det låter väl som en klok regel att följa. Vi åt en citroncheesecake toppad med karamelliserade färska jordgubbar. Till det dracks en 2003 Moscato Passito från Fattoria San Giuliano i Piemonte gjort på halvtorkade druvor vilket intensifierar alla vinets egenskaper. Möjligen var desserten en aning för frisk för vinet men på egen hand var det superbt. Simmigt trögflytande med intensiv sötma och druvighet. Trots allt en hygglig syra, massor av exotisk frukt och en lång, spännande eftersmak.
Det var kvällens första firande. Sedan bärgade HIF tre poäng och gick upp i allsvensk serieledning. Förhoppningsvis för att stanna. Därefter följde jag dramat som utspelade sig på Engelholms isstadion. Ett flippande mellan Text-tvsidor, radiokanaler där jag kastades mellan hopp och förtvivlan och vinet intogs mer för sin dämpande inverkan än som smakupplevelse. Allt ledde till ett lyckligt slut där jag nu tillsammans med sista glaset Moscato Passito sitter och reflekterar över vilket som glädjer mig mest, Rögles avancemang eller Malmö Redhawks debacle
Till maten var vinet bra. Det rökta fläsket i grytan matchade rökigheten i vinet. Tyvärr hade svampen glömts bort och det fanns något i vinet som fick mig att längta efter ett par hekto campinjoner. Les Launes var något lättare än vad jag väntat mig. Det mesta av aromerna återfanns i smaken. Bra, matvänlig syra. Jag har kanske lite svårt att hitta någon riktig utvecklingspotential. De som begriper sådant bättre än jag har rekommenderat att ge vinet
några år men jag har svårt att föreställa mig att det skulle kunna hända så mycket. En klart annorlunda upplevelse jämfört med de nya-världen shirazer jag är mera van att dricka och en riktigt trevlig bekantskap. Inte så insmickrande men mera spännande och nyanserat.Inget namnsdagsfirande utan dessert och ingen dessert utan dessertvin. Det låter väl som en klok regel att följa. Vi åt en citroncheesecake toppad med karamelliserade färska jordgubbar. Till det dracks en 2003 Moscato Passito från Fattoria San Giuliano i Piemonte gjort på halvtorkade druvor vilket intensifierar alla vinets egenskaper. Möjligen var desserten en aning för frisk för vinet men på egen hand var det superbt. Simmigt trögflytande med intensiv sötma och druvighet. Trots allt en hygglig syra, massor av exotisk frukt och en lång, spännande eftersmak.
Det var kvällens första firande. Sedan bärgade HIF tre poäng och gick upp i allsvensk serieledning. Förhoppningsvis för att stanna. Därefter följde jag dramat som utspelade sig på Engelholms isstadion. Ett flippande mellan Text-tvsidor, radiokanaler där jag kastades mellan hopp och förtvivlan och vinet intogs mer för sin dämpande inverkan än som smakupplevelse. Allt ledde till ett lyckligt slut där jag nu tillsammans med sista glaset Moscato Passito sitter och reflekterar över vilket som glädjer mig mest, Rögles avancemang eller Malmö Redhawks debacle
Esping! Grattis på namnsdan & allt. Dom där Rögle, har dom vunnit nåt?
SvaraRadera