Brunellopoli

Först hittade man dioxin i buffelmozzarellan, sedan kom nyheten att någon Italiensk producent av billigt bordsvin hällt något giftgt i sina produkter och häromdagen, mitt under pågående Vinitaly-mässan, kom skandalen som av fyndiga rubriksättare kommit att kallas för Brunellopoli.

Italien är ju rätt luttrat när det gäller skandaler och man tar kanske i om man säger att landet är skakat men Brunello di Montalcino är något man inte får handskas vårdslöst med. Det är inte ofta man kan läsa vinnyheter på text-tv men de tre ovanstående händelserna fick faktiskt dela på en sida en dag i veckan som gick.

För den oinvigde så är Brunello di Montalcino Italiens mest prestigeladdade vin. Möjligtvis kan Barolo utmana. Brunello görs på 100% sangiovese som odlas på ett litet avgränsat område i södra Toscana, inte så långt från Siena. Det är ett rätt tufft vin som kräver många års lagring för att komma till sin rätt. Som med många andra prestigetyngda viner är rätten att kalla ett vin för Brunello di Montalcino förenat med mång, icke-förhandlingsbara krav. Jag har haft förmånen att bli bjuden på riktigt stor, traditionell och mogen Brunello vid ett par tilfällen och det har varit fantastiska upplevelser men det är inget jag skulle välja att köpa. Väldigt bra men också väldigt dyrt.

Vad handlar då Brunellopoli om ? Jo, det verkar som om en grupp inflytelserika producenter under några år lobbat för att luckra upp reglementet. De har velat använda sig av andra druvor än sangiovese. Detta för att få fram ett mjukare, mer internationellt gångbart vin. Ett vin som inte kräver tio år eller mer i källaren för att komma till sin rätt. Kanske också för att bättre passa de amerikanska smaklökarna. Nu misstänks några producenter för att ha struntat i att invänta en eventuell förändring och från årgång 2003 ha börjat att blanda in mellan 10 och 20% av andra druvsorter och ändå sålt vinet som Brunello.

Är dett då något att bråka om eller att låta sig uppröras över. Ja, jag tycker nog det. Det förhåller sig som så att det redan idag står producenterna helt fritt att använda sig av vilka druvor de vill och göra sina viner i en stil som passar marknaden. Men då får de inte kalla sitt vin för Brunello och skulle därmed tappa mycket i prestige. Här har man m a o velat äta kakan och ha den kvar. På andra håll i Italien har mera rakryggade producenter gjort på ett liknande sätt, fast gjort det öppet och valt att deklassificera sitt vin d v s strunta i DOC eller DOCG-status och istället använda IGT eller vino da tavola-klassificering.

Jag tycker det vore väldigt tragist om ett gäng giriga vinproducenter drog Brunello di Montalcinos rykte i smutsen. För mig är det obegripligt att man inte känner stolthet inför traditionen och värnar den utan istället säljer av sin själ för att plocka Parker-points och sälja sitt vin till folk som tydligen hellre dricker något annat. Man vill m a o göra ett vin för konsumenter som inte gillar Brunello men som ändå bär det namnet.Det blir lite som att bygga ytterligare golfbanor på Bjärehalvön. Fast den idén är väl ändå så dum att ingen skulle komma på den. Å andra sidan slår det mig nu att Bjärehalvön har marknadsfört sig med sloganen "Bjäre - Sveriges Toscana". Man kanske åsyftar ett gemensamt perverterat sätt att förhålla sig till rötter och traditioner. Att sälja sig så att till slut ingenting av det genuina och ursprungliga återstår, det som så att säga var själva försäljningsargumentet från första början. Som att såga av grenen man sitter på.

Ska man se något positivt med Brunellopoli så är väl det att man kanske får råd att köpa några 2003:or från en misstänkt producent. Och att Vini Veri-mässan förmodligen fått en del extra uppmärksamhet av skandaltrötta vinentusiaster.

Jag kanske ska påpeka att ingenting av ovanstående har hänt, åtminstone inte ännu. Kanske.