2005 Château la Reyne Prestige

Fredagskvällen blev något brådstörtad, då vi ville nå Ängelsbäck och hinna fixa färdigt maten (entrecôte med potatisgratäng) innan fredagsunderhållningen begynte i den numera digitalt utrustade tv-apparaten. Tyvärr hade de digitala ettor och nollor, som rätt omvandlade förmedlar just den kanal vi ville se, svårt att ta sig hela vägen in i antennen, ner genom sladden och ut i rummet som begripliga budskap. Med risk för att likna någon uttjatad skämtserie - alltså en sådan där den händige mannen hänger i ett finger från takkanten med antennen i andra näven medan hustru och barn hojtar inifrån huset: "JA! Håll kvar så, nu är bilden jättebra!" - klättrade jag med fara för livet upp till skorstenen. Högre makter var på min sida, jag behövde bara nudda vid sladden så samlade bild och ljud ihop sig till en njutbar helhet. (Det höll inte i sig till lördagen, men det är en annan historia.)

Lättad och törstig drog jag hastigt korken ur den flaska jag sett ut till maten - trodde jag. Men det visade sig att jag i hastigheten korkat upp en Château la Reyne Prestige 2005 (nr 2266), som jag tänkt lägga i källaren för framtida bruk. Till den kommande maten antog jag att det skulle vara för dominerande och kraftigt. Nåväl, gjort är gjort. Jag hällde vinet i största tillbringaren jag kunde hitta, så att det skulle få lufta sig lite i alla fall. Doften som steg upp i näsan var lovande fruktig, efter hand blev också fatkaraktären mer framträdande. Några timmar i karaffen hade inte varit fel, men gud må förlåta mig att suget tog överhanden över förnuftet. Och visst var vinet strävt mot gommen, men framför allt med en frisk och kärnfull körsbärsfruktighet. Jag vågar nog chansa på att det kommer att utvecklas mot en mer harmonisk helhet några år famöver, om det får vara i fred.

Jag tror bestämt jag ska ersätta det druckna exemplaret med ytterligare några buteljer. Till ett rejält stycke kött och en gräddig gratäng är det redan nu riktigt trevligt. Det blir allt skojigare ju längre kvällen lider och brasan sprakar på - om det är på grund av att det mår bra av att luftas eller för att jag går in i en behaglig kvällsdimma låter jag vara osagt. Priset, 89 spänn, betyder mycket vin för pengarna. Nu ser jag att det kommit ett nytt vin från Château la Reyne med mars-släppet, också det malbec och från 2004 med tillägget L'Ecellence. 195 kronor kostar det, lite väl mycket för min budget. Sedan bör det lagras några är också - men då lär man ju å andra sidan inte minnas hur det sved i plånboken när det köptes.