Säsongsöl VI - A Hard Day's Night...

Eftersom torsdagen, liksom fredagen, var ledig kunde arbetet med bloggen inledas redan till lunch med en julöl från Anchor Brewing Co. En riktigt trevlig ale dessutom. Rostade toner, kaffe, kryddor och choklad kombinerat med en balanserad beska. Ett av dessa öl som fungerar ypperligt som matöl, kanske inte i första hand till svensk julmat utan snarare till kraftig husmanskost. Ska jag summera julölsdrickandet så är St Peter's nummer ett för mig (säljs just nu ut på systembolaget för en tjuga ½litern), nummer två är Underlig Jul och sedan på tredje plats dött lopp mellan Mysingen, Oppgårds och Anchor Brewing Co. Vad säger du Trisse ? Härmed är julölsjobbet avslutat och resterande flaskor St Peter's kan drickas för nöjes skull.

Efter vinterbadet (eller nakenbadet som döttrarna envist poängterar) som Trisse så målande skildrat, hade vi upparbetat en icke oanselig törst som vi bestämde oss för att släcka på Bishop's Arms. Ditlockade av hemsidans löfte om Holy Cow från Dugges Ale&Porterbryggeri blev vi intialt något besvikna när det visade sig att den inte fanns tillgänglig (ännu skulle det visa sig). Efter lite snack visade det sig att Holy Cow fanns på lager men alla kranarna var upptagna. Så snart som fatet Smithy Ale från Oppigårds var urdrucket skulle det ersättas med ett från Dugges. Törstiga som vi var gjordes processen kort med detta alldeles förträffligt goda ale. Jag har inte så mycket att lägga till Trisses kommentarer annat än att Oppigårds aldrig gjort mig besviken. De gör den bästa lager jag druckit(Slåtteröl) och deras ale är av en typ som är gjorda för att drickas. Inga spektakulära showstoppers med massor av allt utan produkter som präglas av gott hantverk, godaråvaror och balans snarare än kraft. En mycket bra ale att inleda kvällen med som tyvärr inte finns på flaska.



Under tiden som personalen bytte fat uppstod ett tomrum när vi stod utan dryck i glasen. Som intressant underhållning i denna paus beställdes en flaska Innis&Gunn Oak Aged Beer Island Cask (limited ed. 36.000 flaskor).Om man bortser från den något pretantiösa inramningen och limited edition-tramset så var detta en verkligen en spännande dryck. I glaset var den vackert bärnstensfärgad (West Coast Sunset-färgat enl. kartongens poetiska beskrivning). Doften präglades av en rökighet som får mig att gissa att faten var hämtade från Islay. Smaken innehöll också Islay-whisky, malt, sötma och frukt. Mot slutet en behaglig, lätt balsamvinägeraktig sötsyrlighet. Inte ett öl jag kommer att dricka ofta men definitivt en upplevelse jag vill repetera.

Sedan blev det dags för slutakten, Dugges Holy Cow. Återigen har Trisse sagt allt som behöver sägas. Dugges har gjort det igen. Jag är full av beundran över vad dett göteborgska mikrobryggeri på kort tid har åstadkommit. Holy Cow är en IPA som kan tävla med de bästa. Återigen en ale som inte kör med öppna spjäll på alla områden utan satsar på balans och nyanser. Låt oss säga mer Miles Davis än John Coltrane.

Detta får nog bli det sista öl-inlägget för min del på ett tag. Nu är det dags att försöka leva upp till bloggens ursprungliga idé.