På GA-torget i Helsingborg står det oftast en fiskbil. Ömsom är det Herr Fiskförsäljare som huserar i den, ömsom hans hustru. Ibland har en till synes motvillig flicka, som jag antar är dottern, kommenderats in. De båda förstnämnda bistår gärna den ovane fiskkocken med tips om behandling och tillagning av firrarna - kortfattade men vänliga råd som alltid visat sig värdefulla.
Fredagen bjöd på böst och räligt väder: blåsten slet i torghandlarnas presenningar och andra lösa föremål, regnet piskade. Man ville inte gärna vistas ute. Under fiskbilens uppfällda lucka fanns lite skydd, tillräckligt för att kunna föra ett någorlunda sansat samtal med Herr Fiskförsäljare, som hade vakten denna ruggiga dag. Det blev lax, asiatisk sjötunga, musslor och en fisksort som jag tyvärr glömde namnet på så snart jag fått den i handen. Några snabbt inhandlade grönsaker avrundade torginköpen innan tågfärden söderut.
Väl hemma i lä och värme skruvade jag snabbt korken av en Leth grüner veltliner (4200), som av landets vinkritiker korats som förra årets nykomling på bolaget. Inte oförtjänt, för 69 kronor är det ett sällsport fynd. Nu skulle jag mest ha det i soppan, men det hindrade förstås inte att jag - och sedermera min själs älskade när hon välbehållen återvände från de småländska skogarna - tog ett litet glas för att muntra upp matlagningen. En påminnelse om varför vi föll för de österrikiska, enkla men så uppfriskande grüner veltliner-vinerna en gång i tiden. Billiga och goda sorter som försvunnit ur sortimentet. Domäne Wachaus lyser till exempel med sin frånvaro. Det finns just nu inte så många budgetvarianter och Leth bör vara den klart bästa.
På väg att försvinna är också Expatrié från Barossa i South Australia, producenten The Colonial Estates semillon-variant. Semillon-druvan har jag få om några erfarenheter av, men det får det bli ändring på. Till fisksoppan - smaksatt med saffran och med en aioli till - var det en höjdare. Doften hade något av blöt ylletröja över sig, vilket inte låter så lockande, men framför allt fanns där så mycket mer av äpplen och kritiga mineraler. Läskande och passande till den kraftiga soppan, med en lång och ren eftersmak. Det fanns många nyanser i vinet, men samtidigt var det liksom ursprungligt. Inte helt olikt några av de omsorgsfullt frampressade och omhuldade druvsafterna från Slovenien. Jag läser på flaskan att semillon-druvorna kommer från gamla vinstockar, planterade av "Germanic immigrants" i början av "the last century", vilket väl i dagsläget bör betyda 1900-talet. Vinmakaren är engelsmannen Jonathan Maltus, och här har han - enligt uppgift på Systemets hemsida - lagt till en skvätt riesling. Smart.
Expatrié är snart ett minne blott ur Bolagets backlist av tillfälliga nyheter. För 174 kronor hade jag knappast chansat på det när det lanserades - även om jag nu kan säga att det varit värt de pengarna - men prissänkt till 139 kunde jag till slut inte låta bli. Och behövde heller inte ångra mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar