En vecka klarade jag av att hålla emot sedan gick det inte längre. I kväll öppnade jag en av de alldeles för få flaskor som inköptes under den slovenska vinfestivalen förra helgen. Skalkontakt, vilket vet ni allt om efter Trisses initierade inlägg häromdagen, spelar en stor roll när det gäller Rojacs 2004 Stari d'or. En vit cuvée gjord på Malvasia, Chardonnay, Pinot Gris och en liten del Muskat. Macerationen pågår en månad, därefter jäser vinet på ekfat. Lagringen sker också på ek under två år, först varje druva separat och därefter tillsammans. Man kan m a o tala om ett vitt vin som framställts som ett rött.
Resultatet blir ett mycket speciellt vin. Färgen är gyllengul som en riktigt gammal riesling. Doften är mycket aromatisk, inbjudande söt och blommig med en viss vaniljton Vinet har en lätt oxiderad ton som tilltalar mig och smakar av hasselnötter och citrusfrukter. Mot slutet en lätt och god bitterhet. Här finns också en viss strävhet som man vanligtvis bara hittar i röda viner. Eftersmaken är riktigt lång och god. Jag tror också att vinet ska serveras som ett rött, inte för kallt men lätt svalt c a 16 grader.
I kväll drack jag vinet som ett meditationsvin men det retade aptiten. Fram med bröd, ost och nötter, en utmärkt kombination. Nästa gång, vilket jag önskar blev snart men samtidigt hoppas dröjer, ska jag prova vinet till kokt höns med ris och curry. Något i vinet fick mig att tänka på den kombinationen och jag tror det skulle bli riktigt bra.
2004 Stari d'or Belo är gjort på ekologiska druvor och framställs helt utan några kemiska tillsatser. Det buteljeras utan filtrering. Primoz Rojac talade under festivalen om sin ambition att göra ett vin som var som "att pressa druvorna direkt i glaset". Jag vill bestämt hävda att med detta vin åstadkommer han något som är mer än så. Betydligt mer. Det ska bli riktigt spännande att se vad som händer med ett par års lagring.
Resultatet blir ett mycket speciellt vin. Färgen är gyllengul som en riktigt gammal riesling. Doften är mycket aromatisk, inbjudande söt och blommig med en viss vaniljton Vinet har en lätt oxiderad ton som tilltalar mig och smakar av hasselnötter och citrusfrukter. Mot slutet en lätt och god bitterhet. Här finns också en viss strävhet som man vanligtvis bara hittar i röda viner. Eftersmaken är riktigt lång och god. Jag tror också att vinet ska serveras som ett rött, inte för kallt men lätt svalt c a 16 grader.
I kväll drack jag vinet som ett meditationsvin men det retade aptiten. Fram med bröd, ost och nötter, en utmärkt kombination. Nästa gång, vilket jag önskar blev snart men samtidigt hoppas dröjer, ska jag prova vinet till kokt höns med ris och curry. Något i vinet fick mig att tänka på den kombinationen och jag tror det skulle bli riktigt bra.
2004 Stari d'or Belo är gjort på ekologiska druvor och framställs helt utan några kemiska tillsatser. Det buteljeras utan filtrering. Primoz Rojac talade under festivalen om sin ambition att göra ett vin som var som "att pressa druvorna direkt i glaset". Jag vill bestämt hävda att med detta vin åstadkommer han något som är mer än så. Betydligt mer. Det ska bli riktigt spännande att se vad som händer med ett par års lagring.
Esping! Jag brukar inte vara den mest karaktärsfaste i en folksamling, inte ens om folksamlingen består av 2 personer. Så välkommet då, att du föll till föga först - men jag skulle tro att du varit mest nällad. Nu när jag läser din redogörelse blir jag naturligtvis också sugen, men jag håller ut! jag förstår också att upplevelsen blev stark: vissa ord har i ditt inlägg i hastigheten blivit omkastade eller fått nyskapande stavning. Fullt begripligt - ett meditativt intaget vin kan ha psykedeliska effekter på medvetandet
SvaraRaderaTrisse ! Jag vill nog se inlägget som ett exempel på just karaktärsfasthet och att ha satt mina förpliktelser gentemot bloggens läsare framför framtida njutningar. Med tanke på att vinet inte innehåller sulfiter eller andra konserveringsmedel är jag inte heller så säker på vad som händer vid lagring.
SvaraRaderaApropå karaktärsfashet, att aldrig (eller åtminstone mycket sällan) stå emot en frestelse och alltid (eller åtminstone väldigt ofta)sikta in sig på omedelbar behovstillfredsställelse är väl också en slags karaktärsfasthet ?