Chinon

Dagstidningarnas vinskribenter brukar ofta innan jul vitsa till det och skriva något om kluckande klappar( vilket bara är snäppet mera uthärdligt än Pinot Gris med knorr). Sådana lyste tyvärr med sin frånvaro i min julklappssäck(till nästa jul ska jag börja dricka St Peter's i god tid). Däremot förärades jag en synnerligen spännande flaska någon dag innan jul. Vilkoret för gåvan var att givarens identitet inte röjdes och självklart är min diskretion total i denna fråga. Flaskan var också anonym men på hyllan bredvid låg en identisk men etikettförsedd flaska. Etiketten var hemmagjord men talade om "Chinon 93". Flaskan jag fick var enligt uppgift några år äldre.

Mina kunskaper sträcker sig inte längre än att Chinon är ett område i Loire och rödvinerna därifrån görs av Cabernet Franc och ibland lite Cabernet Sauvignon. De brukar tåla lagring. Min flaska hade alltså c a 20 år på nacken, förmodligen mer än vad som är att rekommendera för ett enkelt Chinon-vin. Flaskan hade dock förvarats under goda betingelser. Kunde det finnas något liv kvar i vinet ?

Jag kunde inte härbergera min nyfikenhet mer än ett par dagar och i kväll satte jag korkskruven i flaskan. Halva familjen saknade aptit efter att ha umgåtts alltför flitigt med jultåtrta, knäck och choklad så bordet dukades för mig och yngsta dottern. Köttbullar på vörtbröd och julmust för henne, pasta med julklappspesto (från herr K's produktion, en mångkunnig herre) och chinonvin för mig.

Vinet dekanterades och lämnade lite rester efter sig i flaskan. Färgen var fantastisk, ljust brunröd som en riktigt stark cocacolagrogg. Doften var inte rakt igenom angenäm och innehöll blyertspenna, russinsötma och kompost. Långt i bakgrunden fanns en doft som om den funnits i källaren på ett hus jag var spekulant på fått mig att tveka. I kväll fanns det dock ingen anledning till tvehågsenhet. Smaken var intressant snarare än god. Lätt och skör med ett slags pikant syrlighet. Här fanns inte tillstymmelse till strävhet men munnen kändes som den fyllts med ytterst finkornig sand. Trots allt så drack jag både två och tre glas utan problem

Den gamla damen hade defintivt sett sina bästa dagar. Hon utgjorde ändå ett trevligt sällskap trots en viss excentritet och en tendens att röra ihop saker. Damen berättade en god historia men poängen kom kanske aldrig fram.