Selvarossa salice salentino

Ett högtidligt tillfälle firades under fredagkvällen med många gäster, kära återseenden, uppsluppna samtal och en myckenhet god mat och dryck.
Att välja vin till stora fester med buffé är ingen lätt sak. Klientelet kan ha dramatiskt skiftande preferenser, och vinet ska umgås med en mängd olika rätter och smaker. Kanske har man inte full överblick över vad som ska dukas fram när man bestämmer vad som ska drickas. Det gäller alltså att hitta ett diplomatiskt vin som - precis som Esping så träffande skrivit - vet sin plats.
När vi bänkat oss runt borden valde jag det röda alternativet, Selvarossa salice salentino (varunummer 32228). Druvblandningen är malvasia nero och negroamaro. Ett smakrikt och moget vin, med brända och fruktiga toner och en viss sötma i efterklangerna. Det fungerade ganska bra till bufféns charkuterier, särskilt den där skinkan lindad kring getostkräm, och andra kötträtter med lite smak. I den prisklassen hade jag - om valet varit upp till mig - kanske vänt blicken mot nordligare italienare i samma prisklass: Masi Modello (nr 2386) eller något av alternativen från Montepulciano d'Abruzzo i 60-70-kronorsområdet. Men det är, som sagt, en smaksak. Stämningen höjdes stadigt vid borden och vinet var säkert inte en obetydlig faktor.

Efter maten vankades det kladdkaka med grädde, kaffe och avec. Min bekantskap med konjak är mycket sporadisk, men nu hoppade jag över whiskyn för en skvätt Martell. Det visade sig vara ett bra val, en mjuk och druvig dryck som passade utmärkt till efterrätten.
När festen fortskred i behaglig samvaro uppenbarade sig ett hederligt och digert groggbord. Vid det laget tyckte jag dock det var bäst att hörsamma varningen från den trevliga personalen på Blodcentralen, som jag besökt på morgonen och premiärlämnat blod: nämligen att inte dricka något starkt under kvällen. Nå, kanske blev det en liten gin&tonic där på slutet.
En annan gäst tog av allt att döma för sig ordentligt av utbudet, eftersom han (nästan med 100-procentig säkerhet var det en man) på vägen från festen passade på att spy ner en hel vägg i festlokalens tambur, just utanför toaletterna. Ett svinaktigt beteende som fungerade som en väldigt effektiv partydödare. Nu pratar jag inte om en samling sluskiga, omdömeslösa ungdomar utan om fest där den övervägande delen var medelålders och akademiskt skolad - ett gäng av doktorander, docenter och professorer där någon inte kunde hålla sig på rätt sida anständighetens gräns. Jag tror inte det var vinterkräksjukan som slog till plötsligt. En trist avslutning på en annars mycket angenäm afton.