2013 Economou Estate Assyrtiko

Jag har haft förmånen att prova tre olika viner från  Economou Estate och idag öppnade jag ett fjärde. När jag provade det vita/orangea 2009 Thraspatiri Vilana gick tankarna till både Jura och traditionellt makad vit rioja. Det röda 2006 Crete fick associationerna att dra till såväl pinot noir som nebbiolo och faktiskt grenache. När det gäller 2014 Liatiko rosé så var det ett vin helt för sig själv, åtminstone som rosévin betraktat. Ett fantastiskt rosévin som jag verkligen rekommenderar den nyfikne att prova, en unik upplevelse väntar. Inte det minsta konstigt men helt eget och väldigt bra.

Så till kvällens vin, 2013 Crete Assyrtiko. Jag har provat en hel del assyrtiko det senaste åren, de flesta från Santorini men också något exempel från Makedonien. Jag har förstått så mycket som att assyrtiko är en terroirförmedlaare av rang för vinerna skiljer sig väldigt mycket åt utifrån växtplats. Jag kan absolut ingenting om Kretas olika terroirer men känner mig ändå rätt säker på att när det gäller kvällens vin så är det främst en egensinnig vinmakares röst som talar.

Vinet är djupt guldgult och har en verkligen mäktig doft. Den är inte helt enkel att plocka isär i mindre beståndsdelar och det bär mig nästan emot att ens försöka. Det är liksom en odelbar helhet som presenteras. En helhet som direkt kickar igång lustcentrat. Det känns dock tydligt att vi har med sent skördade druvor att göra, lång tid på jästfällningen och vinet har garanterat haft tid på sig att stifta bekantskap med insidan på en barrique. Det känns verkligen lyxigt med kanderade citrusskal, bergamott och honung.

Trots att jag gissar på hög fruktmognad håller sig alkoholen på rimliga 13.5%. Smaken är också den fyllig och kraftfull med citrus och honung. Syrorna ligger mjukt inbäddade men friskar upp och balanserar. Avslutningen är lång och komplex med en lätt strävhet.

Inte heller här får jag associationer till något annat. Det här är ett helt eget uttryck av assyrtiko och en unik vinupplevelse. Oinofilia importerar.

2015 Nicolini Piccola Nera

Kontemplationsvin brukar användas som benämning på viner som inte passar till mat, Och visst är tanken tilltalande - att sitta där med ett glas moget portvin och tänka ut djupsinnigheter. Fast egentligen har väl den typen av vin egentligen den precis motsatta effekten ?

I ikväll dricker jag ett vin som definitivt inte passar in på den gängse definitionen av ett kontemplationsvin. 2015 Nicolini Piccola Nera inte bara passar till mat, det kräver tilltugg och det rätt högljutt. Däremot är kraven som ställs inte särskilt noggrant definierade. Det går bra med det som finns, men gärna något salt och fett.

Det första jag tänker när jag dricker vinet är att sådana här vinet förmodligen alltid funnits men att de tills helt nyligen konsumerades lokalt och sällan kom på flaska. Vinvärlden har onekligen blivit bra mycket roligare under 2000-talet. Samtidigt är det nog så att om det här vinet hade kommit från Jura och haft ett tecknat djur på etiketten så hade det knappast gått att hitta annat än för en liten utvald klick. Nu lär ju det här ändå aldrig kunna komma ifråga som kioskvältare ändå.Men visst råder det en viss likriktning trots all mångfald.

Nåväl. Nicolini är en liten producent. Väldigt liten. Man har en dryg hektar vinmarker på lerjordarna strax sydost om Trieste, i Muggia. Här odlar man inhemska druvsorter som refosco, vitovska, malvazija borgogno och piccola nera. Produktionen är traditionell med spontanjäsning, mestadels lagring på stora fat, man använder minimalt med svavel och filtrerar inte. Och bäst av allt, vinerna säljs till högst rimliga priser.

2015 Piccola Nera är ett rosévin som vinifierats precis som Nicolinis vita viner - med ett till två dygns skalkontakt. Doften är verkligen frisk med äppeltoner, viol, röda bär och mineraler. Smakmässigt har vi en munrensare av rang där aromerna går ingen. Syran är frisk och tanninerna lätt och smärgelduksfina. Riktigt läcker, nästan parfymerad eftersmak där de blommiga inslagen hänger kvar.

Apropå kontemplationsvin, skulle det kunna vara så att den här typen av enkla bondviner är bättre för tanken än mera elaborerade saker. Ju mer sofistikerat ett vin är desto mer uppmärksamhet kräver det och lämnar inte så mycket utrymmer för annan tankeverksamhet

Med tanke på den minimala produktionen ska man nog inte kontemplera alltför mycket innan inköp. Finns hos Cibi&Vini.