2012 Chateau Boutisse

 Jag tänker ibland att jag borde prova lite mer bordeaux (och bourgogne) men det blir liksom aldrig riktigt av. Har inte hittat någon riktig ingång. Vinerna det mestadels skrivs om är förbjudande dyra och när det gäller de mera rimligt prissatta vinerna så är det inte helt enkelt att orientera sig. Jag behöver vägledning från någon jag kan lita på. Jag gissar att det är det man ska ha vinskribenter till men jag kan inte påminna mig om att ha sett någon bra genomgång

En liten blänkare på Instagram från Niklas Jörgensen väckte min nyfikenhet på 2012 och gav precis den ingång jag behövde. En kommentar från en skribent jag vet känner området och som jag känner förtroende för. Inlägget talade om att det var modernt men med tydlig ursprungskänsla. Information som gör det meningsfullt att prova, en test som ger en fingervisning om det är ett spår värt att fortsätta följa upp.

2012 Chateau Boutisse är en blandning på 88% merlot, 11%cabernet sauvignon och en liten skvätt cabernet franc. Vinet har lagrats på 40% ny ek i 18 månader. Till att börja med känns det rätt knutet och snipigt både sma- och doftmässigt. Det behöver en hel del luft för att komma i gång. Efter en timme i karaffen har vinet utvecklat fin körsbärs/plommon/vinbärsdoft, god kryddighet, mineraler, lite vanilj och kaffe. Smaken är kanske lite spretig men visar på en bra balans mellan frukt, syra och tanniner.

Jag förvånar mig själv med att tycka bra om dethär. I nuläget är det verkligen ett okomplicerat gott matvin som får mig att släppa på åtminstone en del av mina fördomar och tankar om rätt och fel. Är det bra så är det bra, the proof is in the pudding. Här blir det påfyllning och det ska bli spännande att så vad som händer med några års lagring.

2013 Monastero Suore Cistercensi Coenobium Ruscum

Coenobium Ruscum görs på ett nunnekloster i Lazio i samarbete med Giampiero Bea från naturvinsikonen Paolo Bea. De vulkaniska vinmarkerna som tillhör klostret har alltid odlats ekologiskt.  Att Giampiero Bea konsultat talar för minimalistiskt källararbete.

Coenobium Ruscum är en blandning av 45% trebbiano, 35% malvasia och 20% verdicchio. Vinet har fått 15 dagars skalkontakt. Färgen är djupt guldgul. Doften känns verkligen typisk för ett orangevin men såklart med en egen twist. Här finns massor av mineraltoner, gul stenfrukt, äpplen, nötter och kryddor. Lite lätt oxidativt. Fascinerande doft som kanske är något mer återhållsam än årgång 2012.
Smaken är mycket frisk med bra klipp i syrorna. Äpplen, nötter och massor av mineraler i den lite lätt bittra avslutningen.

Som med de flesta andra bra viner så låter detta sig inte riktigt beskrivas av några torra smaknoteringar. Det som verkligen fascinerar mig med Coenobium Ruscum är hur upplevelsen av det hela tiden ändrar sig. Olika aspekter och nyanser av vinet turas om att vara i fokus. Drack det över tre kvällar utan att det visade på minsta tecken till att svikta. Utmärkt till en färsk, köttig salame utan andra kryddor än salt.

Riktigt bra orangevin som jag tror skulle fungera utmärkt som introduktion för den nyfikne. Säljs av Terroiristen för 165 DKK och går möjligen att hitta även hos Vinocultura i Charlottenlund

NV Gatti El Gat Ros VdT

Bara några rader om en fullständigt obetydlig cabernet från Veneto...

För lite drygt två år sedan passade jag på att hälsa på Carolina Gatti. Besöket blev mycket längre än väntat och bilen betydligt tyngre lastad än den borde. Tanken var att handla ett par lådor av hennes Prosecco Colfondo och lite raboso men vinet som verkligen träffade mig i hjärttrakten var en cabernet. Då menade Carolina att det var en Cabernet Franc, nu menar hon lika säkert att det handlar om Cabernet Sauvignon. Jag vet inte om hon bytt druva eller åsikt. För min del spelar det absolut ingen som helst roll när resultatet är så här fullständigt avväpnande charmigt. Cabernet odlad på Venetos slättland ger oftast ett lätt, lite gräsigt vin. Carolinas vin är på många sätt en rätt typisk representant men med en extra twist. Doftar rätt mycket naturvin med lite röda äpple och kamomill. Här finns lätta cabernetdrag med svarta vinbär och den där gräsigheten. Det som dominerar är ändå skogsbär. Smaken är lätt, saftig och frisk med bärigheten i centrum, frisk syra och lätta tanniner.

Som sagt, en bagatell men ett vin jag gillar skarpt och vill dricka ofta.

Säljs som privatimport via Bonden&Vinet eller hos Cibi&Vini i Köpenhamn.

Läs om mitt besök hos Carolina Gatti här