2011 Chateau Grand Grange Fleurie Clos La Madone

Hur mycket jag än gillar mina danska favoritvinhandlare så är besöken hos någon av de bättre Superbest-butikerna en av mina få guilty pleasures. Jag vet inte riktigt vad det är men tror det handlar om känslan av att inte riktigt veta. När jag handlar hos Ole, Fabio eller Carlo så vet jag att det blir bra. Jag kan lita på deras rekommendationer. Att något finns i deras sortiment är ju nästan alltid en garanti i sig självt. Hos Superbest vet jag aldrig vad det är som finns i flaskorna. Jag tvingas gå på intuition, det blir en utmaning att välja och det är alltid spännande att komma hem och plocka fram korkskruven. Nya prylar hela tiden och sällan något jag hört talas om innan.

En av flaskorna som vi inte hann fram till i tisdags är 2011 Chateau Grand Grange Fleurie Clos La Madone. Chateau Grand Grange är en dansk satsning i Beaujolais. Två advokater,Per Håkon Schmidt och Marianne Philip köpte egendomen 2009. Idag har man 13 ha vinmarker med Beaujolais Villages-status och sedan 2010 0.8 ha i Fleurie.

2011 Fleurie Clos La Madone är nog det mest kraftfulla Fleurie-vin jag provat. Doften är rätt enkel med    rättfram bärfrukt, surkörsbär och mineraler. Öppet, sympatiskt och tilltalande men utan någon större finess. Smaken är som sagt förvånansvärt kraftfull och är samma andas barn som doften. Rejöl syra, generöst med bär och distinkta tanniner.

Ett rejält och bra vardagsvin som kanske saknar det där lilla extra. Inget jag kommer att springa benen av mig efter men väl värt en dansk hundring. Säljs just nu hos Superbest i Rotunden. Två flaskor för 200 DKK.

Sommaravslutning

I går kväll var det dags att summera resultatet av vårens vinprovningarrangemang och att planera inför hösten. I ärlighetens namn blev det nog vare sig utvärderat eller planerat så värst mycket - det räcker ju med att konstatera att vi haft kul och att vi får se vad som dyker upp - utan fokus hamnade på det vi gör bäst. Äta och dricka. Vi började tidigt med ambitionen att prova ett par flaskor och vara hemma till nio. Den planeringen sprack. Rejält. Istället blev det många flaskor och discodans in på småtimmarna.

                           

Jag har dessvärre inte något att säga om alla vinerna. 

26esimo 1 är en i princip helt torr prosecco med en liten andel chardonnay och det av Andreolas viner jag gillar allra mest. Päron, äpplen och kritiga mineraler, krämigt och läckert läskande i den nordvästskånska sommarhettan

Zenatos 2012 Bardolino Classico Le Morette var utan tvekan kvällens vin. Fullständigt avväpnande charmigt med läskande lätthet, saftig bärfrukt och ett lekfullt anslag. Kyl, öppna drick. Funkar till allt, un vino da tutto pastoVarför är inte bloggosfären översköljd av bardoloina hyllningar. Hur kommer det sig att ingen ännu tokhyllat Carlos bardolino ? Två för 200 DKK hos Superbest.

2010 Pizzulin Schioppettino di Prepotto smakade lika bra som igår.

2005 Fontalloro var bättre än väntat men till grillad salsiccia så körde de båda föregående charmörerna åttor runt detta. Kändes rätt passé.

2010 Chateau Grand Grange är en dansk satsning i Beaujoulais. Riktigt sympatisk gamay med direkt och omedelbar charm. 150 DKK för två hos Superbest

2007 Giovanni Rosso Barolo di Comune di Serrlunga d'Alba fick ersätta en svårt korkad 08:a. Klassisk traditionell nebbiolo från ny, ung och lovande producent. Eller förresten, vadå lovande. Han levererar redan fullt ut. Elegant och sirlig barolo med styrka men utan tyngd. Precis som jag vill ha den. 150 DKK vid köp av sex flaskor hos Superbest.

Marco Saras Mufe di Verduz är ett suveränt ostvin. Hanterade både kittostar och gorgonzola med bravur. Väldigt aromtaiskt med lite gewurz-vibbar. Smakfullt och rikt men inte alls tungt. Frisk syra och lång eftersmak. 155 DKK hos Cibi&Vini.

Övriga viner dracks men lämnade inte några bestående smakintryck.

2010 Pizzulin Schioppettino di Prepotto

Det är inte ofta jag kollar systembolagets nyhetssläpp numera. När jag gör det så sker det oftast med ett öga halvslutet och koncentrationen någon annanstans. Tydligen så räcker den uppmärksamhetsgraden för att inte en schioppettino ska passera obemärkt förbi. I junisläppet finns nämligen en schioppettino från Friuli-Venezia Giulia med. Och det är inget dussinvin heller utan en schioppettino di Prepotto från en välrenommerad producent. Dessutom till ett riktigt vettigt pris.

Jag frågade mig själv hur detta var möjligt. Svaret, på genuint avtändande systembolagssvenska, fick mig nästan att ställa in beställningen innan nyfikenheten tog överhanden. Eller vad sägs om "Syftet med lanseringen är att bredda utbudet av viner med regional anknytning från ett ursprung med hög kundefterfrågan". Nåväl, schioppettino är en tuff druva och friulienfrälsta systembolagskunder ett härdat släkte... Båda står pall för lite Gergerskt ny-språk

2010 Pizzulin Schioppettino di Prepotto har en tjusigt rubinröd färg. Doften bjuder på vad jag skulle vilja kalla för en klassisk schioppettino-näsa. Här finns generöst med skogsbär, lite friska surkörsbär,  katrinplommon, druvtypisk pepprighet, kanel och ett lätt stråk av vanilj. Verkligen ett trevligt vin att sniffa på.

Smaken gör mig också lycklig. Den har frisk bärighet. slank munkänsla och hög syra. Väldigt ungdomlig, saftig. Just nu något spretig med lite parfymerade drag. Lätta, finkorniga tanniner och bra eftersmak med fin längd.

Det här är en riktigt bra schioppettino för ett ännu bättre pris. I nuläget lite spretig där framförallt faten behöver lite mer tid för att integreras. Gör dock inte det minsta ont att dricka nu. Mina fyra flaskor kommer att få sällskap. Om sådär två år kommer de att ha utvecklats till riktiga skönheter.

Läs mer om Scioppettino di Prepotto

Besök producentens hemsida

Nio-i-topp

Det har skrivits en hel del om hur musik kan påverka upplevelsen av ett vin. Att påpeka det omvända förhållandet är väl överflödigt. Med tanke på de kopplingar mellan musik och smakupplevelse som gjorts förvånar det mig hur märklig musik de flesta producenter väljer till sina hemsidor. Det är nästan så att man kan skönja ett mönster. Ju sämre musik desto bättre vin. Fulvio Bressans hemsida är ett exempel. Kontrasten mellan Enyas musik och Bressans viner är total.

Annars är det mycket anonyma stråkar, anonyma klassiska stycken men mig veterligen finns det inte någon som valt något lyssningsbart.

Här följer vad jag skulle vilja höra när jag besöker mina favoritproducenters hemsidor. Musik som speglar vad producenten håller på med, musik som lyfter upplevelsen av vinet, musik som dessutom får en att hälla upp ett glas till...

Fulvio Bressan:  Flamin Groovies "Teenage Head". Samma attityd som hos en ung schioppetino Bressan-style. Och texten är väl en rätt klockren sammanfattning av Fulvios kompromisslösa hållning. "When ya see me, better turn your tail and run 'cause I'm angry and I'll mess you up for fun"

Bartolo Mascarello: Kinks "Village Green Preservation Society". Vi saker är värda att värna. Skönt att någon står upp för dem.

Arianna Occhipinti: Barbara Lynn "What'd I say ?" Kvinnligt. Starkt. Elegant. Stolt. Stilrent.

Nicholas Joly : Gong "I Never Glid Before" Kosmiskt, spejsat och kul om man inte tar allt bokstavligt

Elisabetta Foradori: Astrud Gilberto & Stan Getz "The Girl From Ipanema" Samma eleganta vitblommighet som i Nosiola Fontanasanta. Här finns all den luft Elisabettas viner behöver.

Eugenio Rosi: The Band "The Weight" Jordnära. Gediget. Rejält. Resultatet av hårt arbete. Noll hitte-på

Riccardo Zanotto: Ramones "Rockaway Beach"  Reflektion och eftertanke är klart överskattat. Step on it and go.

Jean Foillard: Kevin Ayers "May I"  Av någon anledning har jag alltid förknippat Kevin Ayers musik med beaujolaise.

Saint Jean du Barroux: The Dogs "Too Much class for the neighbourhood" Titeln säger åtminstone något om Philippe Gimels ambitioner och position i Cotes du Ventoux...

2006 Illuminati Montepulciano d'Abruzzo Colline Teramane Riserva Zanna

Det är inte ofta det vankas nyheter från senaste bolagssläppet på Billigt Vin. Se detta som ett undantag. En flaska 2006 Illuminati Montepulciano d'Abruzzo Colline Teramane Riserva Zanna kom i min väg och provades omgående. På pappret låter det här riktigt lovande. Behaglig prisklass, färdiglagrat och dessutom  talar hemsidan om traditionellt vinmakande och 100% montepulciano. Vad kan egentligen gå fel ?

Vad det är som gått fel kan jag inte svara på men något är det. Doften är det kanske inget större fel på. Mörka bär, torkad frukt och torkade rosor dominerar men den känns rätt trött. Ingen spänst, inget riktigt liv. Smaken är lika trött den. Frukten håller på att lämna in. Syrorna rätt ok. Tanninerna är finkorniga men lite bittra och uttorkande. Eftersmaken lite ogint bitter. Dag två har vinet helt gett upp.

Sammanfattningsvis ett rätt trist vin som förmodligen sett sina bästa dagar.