En av mina föresatser inför sommarsemestern var att försöka hitta någon producent som gjorde riktigt prosecco. När jag vistades i Veneto i mitten av 80-talet drack jag ofta och gärna en prosecco innan lunch. Ett rustikt vin, lätt grumligt, mjukt mousserande med tydlig jästdoft, lätt fruktighet, rejäl syra och en avslutning med viss sälta. V'äldigt läskande i värmen och mycket aptitretande. Ett vin man gärna dricker ett glas till av vilket den relativt låga alkoholhalten tillät.
Efter några år hände det något. Prosecco blev fint. Grumligheten och sältan försvann. Flaskorna blev flådigare och prislapparna större. Kanske blev vinerna "bättre" men också mindre typiska och mindre intressanta. Nu har man också nått DOCG-status och riktigt hamnat i finrummet.
På några vinbarer har man kunnat hitta traditionell prosecco men buteljerad colfondo-prosecco har jag inte sprungit på. Colfondo kallas prosecco som fått sin andra jäsning på flaska och där jästfällningen är kvar i flaska vid försäljning. Jag frågade några lagom vinintresserade bekanta och det gav napp. Jag fick några flaskor från en producent i Cartizze som har en liten åkerlapp i den allra bästa prosecco-zonen. Produktionen är så liten att vinet bara säljs till vänner och bekantas bekanta. Inga etiketter och gissningsvis sker försäljningen svart.
Vinet smakar precis som jag vill att prosecco ska smaka. Det skummar rätt kraftigt vid upphällningen men lugnar snabbt ner sig. Doften har den önskade rusticiteten, jästighet och fin frukt. Smaken är frisk, läskande och svalkande med den rätta syran och lätt sälta. En flaska försvinner snabbt.
Jag begav mig till Elisir i Santa Giustina, vinbutiken jag brukar handla i. De alltid haft ett bra utbud med många intressanta producenter. Efter att ha plockat på mig några ströflaskor frågar jag efter prosecco och utbudet är digert. Det finns en mängd flaskor, den ena guldigare och svartare än den andra. Jag frågar efter colfondo och får en lång harang till svar. Något sådant vill vinhandlaren absolut inte befatta sig med. Han försvinner iväg och kommer tillbaka med en flaska som han inte vill sälja till mig. - Det här är bara en övergående trend, rent trams och inget som tillför vinet något säger vinhandlaren. -Vill du ha den så får du ta den.
Det gjorde jag med glädje och ikväll fick flaskan med NV Ca di Rajo Lemoss göra uppackningen av resväskorna lite trevligare. Vinet är halmgult och lätt trevlig. Doften är mycket direkt och inbjudande. Här finns en jästig brödighet, en antydan till blommighet, gröna äpplen och grapefrukt.
Smaken domineras av de gröna äpplena med jästigheten lite mer i bakgrunden. Syran är frisk och bubblorna rätt mjuka. I eftersmaken dyker grapefrukten upp och bjuder lite beska. Ett oerhört trevligt och sympatiskt vin som jag gärna skulle dricka ett eller annat glas av dagligen.
